slappdag

Då var Metaltown över och jag är hur trött som helst. Andra dagen var svinkall och jag frös sjukt mycket trots jacka. Utekonsert i regn är ingen höjdare kan jag lova. Lyckligaste stunden på dagen var skräpmat och äckligt kaffe på McDonalds, och jag åt ett helt meal (mellan pommes & 6 nuggets) utan ångest! Kände mig lite stolt, det hade jag aldrig klarat innan. Så man kan säga att jag har uppnått ett mål; jag ville inte bli tyglad av ätstörningen under Metaltown och det blev jag inte heller. Underbart. Det enda negativa var att jag fick en humörsväng och hade rivande ångest som drog i lungorna ett tag, men det var inte på grund av maten. Det kom och försvann lika fort. Jag är nöjd.

Träffade en liten flicka, blev lite orolig för henne, då de andra vi var med satt och läste på näringsinnehållet på McDonald's för skojs skull - och det var inte mitt initiativ (och vi undrade vad sjutton "hashbrown" var för något) och hon såg orolig ut. Jag försökte lugna henne med att det går jämnt ut eftersom att man inte hinner äta lika ofta som vanligt när man är på festival, men jag kände igen oron i hennes blick. Hon nämnde att hon ville gå ned i vikt, varpå jag berättade lite kort om mig och sa att det inte var värt det. Jag vet hur svårt det kan vara att ta åt sig, men jag hoppas att hon i alla fall har det i åtanke.

Idag ska jag bara slappa, tänkte träna men gjorde inte det; min kropp behöver nog vila och jag var ändå inte så träningssugen (plus att jag hade gått ned nästan ett kilo). Ikväll blir det mys med pojkvännen och thaimat!

En annan positiv sak; min mamma var i Tyskland och köpte en påse med min favoritchoklad till mig (Milka som inte finns i Sverige). För ett par månader sedan hade jag fått panik. Jag blev bara glad. Jag känner verkligen att Anas makt över mitt psyke börjar lätta nu. För övrigt var chokladen bra mycket godare nu än sist jag åt den. Ätbart blir mycket godare om man inte räknar dess kalorier!

Bjuder på min bästa bild från Metaltown;

This is where I'm alive, what my heart beats for